Pojken i sanddynerna

Det var en riktigt dimmig kväll, en kväll där man verkligen kunde ta på fukten och luften kändes otroligt frisk. Jag begav mig ut över fältet vid stranden och fann mig själv gå längre och längre in i dimman. Till slut var jag mitt i den och fick då syn på den här pojken som sprang vid horisonten, täckt av slöjorna från dimman, lekandes i sanddynerna. 

Jag har knappt gjort någon alls med denna bilden utan ville lämna den som den var. Att pojken råkade befinna sig just där är ren tur för utan honom hade bilden varit helt ointressant.